Denise Gassander

Det där med socker till barn.

Vad tycker ni? Vad tycker jag? Jättesträng? Eller ät så mycket som helst?! 

Detta är ett väldigt laddat ämne märker jag nu när jag har en lite plutt, både på mammagrupper och ute på stan. Varför? Ärligt talat förstår jag inte det. Varför kan inte alla få bestämma ja eller nej för sig själva och sitt barn utan att folk ska lägga sin värdering i det. Det gör mig så trött. Jag rycker dock ganska enkelt på axlarna då jag vet vad som är bäst både för mig och min bebis, så därför bryr jag mig sällan om andras åsikter. Men jag förstår att många kan bli påverkade och osäkra i denna fråga när omgivningen slänger ut sig åsikter från höger och vänster. Vad är egentligen rätt eller fel?

SVAR: det finns inget rätt eller fel! Enkelt va?!

Enligt mig själv tycker jag att man ska gå efter sunt förnuft i denna sockerfråga till barn. Ordet lagom är väldigt användbart. Men hur ställer jag mig i denna fråga? Hur agerar jag i situationer om lillan skall få något sött?

Jag tycker socker är onödigt och fyller ingen funktion i kroppen. Socker är energirika kalorier som bara tillför ”gift” för kroppen. Socker äter vi endast för att njuta eller för att det är ett beroende. Snarare det sistnämnda. Utan att vara påläst på exakta siffror tror jag att det är extremt många som lider av sockerberoende, många utan att ens veta om det. Vill vi skapa detta till våra barn? Nej det tror jag inte. Så sluta upp med kommentarer så som: ”ska hon inte få smaka på lite glass?!”  Men som sagt kan jag säga nej och rycka på axlarna. För jag vet att de personer som ger de frågorna kan ytterst lite om kost och nutrition. Dock har (knappt) inte min omgivning prackat på om detta, tack!

MEN jag tror inte heller på förbud av socker. Jag tror inte man skall förbjuda något som finns i vår vardag. Jag tror på att lära barnen att hantera alla sorters livsmedel i lagom mängd. Om man förbjuder till exempel socker så tror jag att det kan överkonsumeras sedan när de kan göra egna val, för de har inte lärt sig att hantera socker i lagom mängd, vad är till exempel lagom? Barnen har bara lärt sig att det är förbjudet och kan då kanske inte hantera det när de kommer till egna val för då kan man helt plötsligt köpa eller tjata till sig hur mycket som helst.

Jag kommer inte aktivt erbjuda socker (glass, godis, kakor mm) till Emilia förrän hon verkligen visar och talar om att hon vill smaka. Alltså när hon kan prata. Varför skall man erbjuda en 4-månaders bebis glass? Alltså jag förstår inte grejen…

Socker är faktiskt gift för kroppen och har en inflammatorisk effekt på kroppen. Äter jag socker? Ja, självklart äter jag tårta ibland, smågodis ibland eller min favoritchoklad (Fazer). MEN jag håller det på en lagom nivå.

När ni tänker socker… Ja då tänker ni lösgodis, kakor, tårta, choklad?! MEN har ni inte tänkt på alla skitprodukter som är sockerbomber? Till exempel; Ketchup! Barn som äter ketchup varje dag kan motsvara en näve lösgodis, och det häller vi på maten?!

Sedan har vi frukt som också innehåller mycket fruktsocker. Det får barnen ofta prova i tidig ålder. Emilia har fått smaka på banan och en ”klämmis” med mango/äpple. Hon får pröva för att lära sig och testa olika smaker, men inte mer. Ibland blir det och ibland inte, lagom är bäst. Så hon får inte fruktpuré efter varje måltid som jag vet är vanligt hos många. Jag tycker att alla får göra som alla vill och inget mer med det. Men så gör bara inte vi. Jag vill inte lära in att varje måltid skall avslutas med något sött. När maten är slut ja då är den slut, då skall det inte alltid tas fram efterrätt. Det är för mig inte det sunda sättet att skapa goda vanor. Ibland kan man få efterrätt men inte varje dag eller efter varje måltid.

Men återigen, tillbaka till ett sunt förnuft och ordet lagom. Det kommer man ganska långt med. Men det är viktigt att respektera någon eller föräldrars val oavsett vad de väljer. Sammanfattningsvis tycker jag att det är upp till varje förälder att välja. Men jag tycker alla skall vara pålästa om socker/kost, det finns jättebra dokumentärer och böcker, bara att googla. Jag kommer inte aktivt ge Emilia godis/kakor mm förrän hon är stor nog att uttrycka de. För barnen vill oftast bara ha det som föräldern äter, det spelar ingen roll om det är broccoli eller en glass…

Jag fick energin att skriva på grund av att det är så ofta mammor skriver i en mammagrupp jag är med att de har blivit negativt påhoppade när de uttryckt att deras småbarn inte får äta godis. Och då blir jag så ledsen… Seriöst, låt alla leva sina liv som de vill och lev ditt eget liv i stället kan jag tycka.

Första gången hon smakade banan, det var en riktig höjdare! 

Sötpotatismos är också smarrigt! (eller egentligen gillar hon allt, finns inget hon har spottat ut)

Äggröra (ägg & smör)

Hon älskar mat. Hon börjar rata ersättningsflaskan nu och vill vara en stor tjej, haha!

KRAM på er!